För exakt ett halvår sedan så lämnade du mig kvar på jorden.
Det finaste som fanns, bara var borta...
Hur det blev såhär är en lång historia, en lång och jobbig historia som jag inte klarar av att berätta igen.
Det gör lika ont varje gång jag berättar... tänk.... ett halvår och jag är fortfarande tom.

Det finns inga ord för hur mycket du betydde för mig, och det finns ingen känsla som liknar den jag har efter att du försvann.

Jag pratar såklart om Alice, hon som alltid fanns där.
Hon som alltid älskade mig lika mycket som jag älskade henne.

 

Som sagt så försvann detta lilla hjärtat för exakt ett halvår sedan.
Alice, jag saknar dig så det gör ont.
Jag kan inte fatta att det hände dig, och att det hände så tidigt.

Du gick bort vid bara ett års ålder.... vi fick iallafall uppleva ett underbart år med varandra.
Du somnade in när du hade det som svårast, vi kämpade tillsammans.
Vi satt i soffan, jag klappade dig och gav dig hö.
Du försökte äta, men klarade det inte.
Tillslut mådde du inte bra alls, du fick proffsig hjälp av veterinärer med spceiall utbildning på smådjur, men det fanns inget som kunde hjälpa dig.
Tiden var inne, alldeles förtidigt........ men det var dags att ta farväl.

När jag gick till skolan åkte du till veterinären, jag hade tron att du skulle komma hem innan mig.
När jag kom hem från skolan var du inte här..... du fanns inte längre

 

 

 

När jag skriver detta så lättar en sten från mitt hjärta, att ha varit stark och tagit ett stort steg och skrivit lite om händelsen.

Men jag fäller ändå en tår.

 

 

Tack för all otrolig kärlek du gav, alla minnen, och allting.
Du finns inte här hos mig, men du finns alltid i mitt hjärta.
Alice, du har en speciell plats där och ingen kan någonsin ta den platsen ifrån dig!♥