Man kan ju följa strömmen och skriva "sky is the limit" men jag kör motströmms "There is no limit"

 

Alla gör vi saker som vi ångrar. Större eller mindre misstag, men det händer alla.
Ibland återgäldar man det snabbt, ibland kräver det tid. Oavsett så kommer alltid misstag finnas i våran vardag, det är en del av livet. Citatet "man lär sig av sina misstag" har vi väl alla hört, och det är ingenting som bara sägs.
Jag iallafall har verkligen lärt mig från mina misstag.

Till exempel så sårade jag en genom att ge den hopp om något som aldrig skulle funka, Det ångrar jag väldigt. Men det går inte att ta tillbaka nu. Den personen har nog glömt, men det har inte jag.
Det är inget jag bara glömmer, men jag har släppt det. Man kan inte gå och älta saker.
Jag vet att jag ångrat mig,personen har släppt det och jag kommer aldrig göra om det.
Varför ska jag då tänka på det dag och natt?

 

Att göra misstag och sedan lära sig av dom är en bra sak, bara du vet att du gjort fel. Men något som  är snäppet viktigare är att kunna släppa och gå vidare, inte fastna i något och aldrig gå vidare. Det är viktigt att komma ihåg!

 

blogg inlägg varierar så mycket, ena sekunden slänger man in en bild och texten "nothing can stop me", andra sekunden lägger man upp en två meter skriven text om vad man tycker (som blåser alla av stolen), för att sedan bara skriva hur det var i skolan. Blogg världen är så speciell på många sätt.

Men jag tror inte att någon enda person har skrivit helt perfekta inlägg typ 3 gånger per dag,

varje dag, just saying ;)

 

Iallafall så tänkte jag inte skriva värsta inlägget där alla bara "say whaaat!?" utan jag ville bara säga det.
Så tack för mig och godnatt<3

 

 

 

För exakt ett halvår sedan så lämnade du mig kvar på jorden.
Det finaste som fanns, bara var borta...
Hur det blev såhär är en lång historia, en lång och jobbig historia som jag inte klarar av att berätta igen.
Det gör lika ont varje gång jag berättar... tänk.... ett halvår och jag är fortfarande tom.

Det finns inga ord för hur mycket du betydde för mig, och det finns ingen känsla som liknar den jag har efter att du försvann.

Jag pratar såklart om Alice, hon som alltid fanns där.
Hon som alltid älskade mig lika mycket som jag älskade henne.

 

Som sagt så försvann detta lilla hjärtat för exakt ett halvår sedan.
Alice, jag saknar dig så det gör ont.
Jag kan inte fatta att det hände dig, och att det hände så tidigt.

Du gick bort vid bara ett års ålder.... vi fick iallafall uppleva ett underbart år med varandra.
Du somnade in när du hade det som svårast, vi kämpade tillsammans.
Vi satt i soffan, jag klappade dig och gav dig hö.
Du försökte äta, men klarade det inte.
Tillslut mådde du inte bra alls, du fick proffsig hjälp av veterinärer med spceiall utbildning på smådjur, men det fanns inget som kunde hjälpa dig.
Tiden var inne, alldeles förtidigt........ men det var dags att ta farväl.

När jag gick till skolan åkte du till veterinären, jag hade tron att du skulle komma hem innan mig.
När jag kom hem från skolan var du inte här..... du fanns inte längre

 

 

 

När jag skriver detta så lättar en sten från mitt hjärta, att ha varit stark och tagit ett stort steg och skrivit lite om händelsen.

Men jag fäller ändå en tår.

 

 

Tack för all otrolig kärlek du gav, alla minnen, och allting.
Du finns inte här hos mig, men du finns alltid i mitt hjärta.
Alice, du har en speciell plats där och ingen kan någonsin ta den platsen ifrån dig!♥

 

....man får aldrig något serverat på silverfat, man måste alltid kämpa för det.
Oavsett om det gäller rikedom. en dröm, kompisar, kärleken etc.
Killen du gillar kommer inte bara till dig, du måste våga fråga.
Man blir inte bara rik, du måste kämpa med skolan, sedan jobbet och kämpa,kämpa,kämpa, det finns inget annat sätt.
Din dröm, man kan alltid nå det man vill, men man måste kämpa.
Man måste pusha sig själv så att man når målet.
kom ihåg det!

Du klarar allt bara du kämpar för det.

kämpa, dröm, kämpa. pusha, kämpa!

så kommer du nå ditt mål!

 

// xoxo jessie